Ett par tusen sylvassa och glödande spjut mot röven.

15 augusti 2013

SHL_Logotype_black

Hej alla glada resenärer… Nu blir det sommarläsning de luxe kan jag lova. Fick en kommentar postad i 5 frågor med Christian Sandberg för några dagar sedan. Denna ”kommentar” är faktiskt riktigt läsvärd och förtjänar givetvis att publiceras som ett eget inlägg så att alla Ni sköna SHL-kunder kan få ta del av skribentens funderingar.

Inlägget handlar om Elitserien (eller SHL som högsta serien numera heter) och om hur marknadsföring kring och hur själva ”produkten” ser ut alternativt bör se ut. Om detta finns det lika många åsikter som kunder, och detta är Marrans tankar och funderingar.

Just ja, jag misstänker att det är Marran som skrivit det Ni snart kommer att läsa. Men man kan aldrig vara säker… // PROZAC

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Alltså, ursäkta mig nu en aning, men jag måste bara skriva av mig en skvätt.

Ständigt, ständigt och åter ständigt så hörs ropen om att ”svensk elithockey är på väg att dö ut, publiken sviker, vad göra, vad göra?”. Jag minns fortfarande diskussioner och ”debatter” på ämnet så sent som i våras när siffrorna på sista raden skulle summeras. Endast två lag kunde presentera ett ökat publiksnitt, och det var i slutänden seriens två finallag – SAIK och Luleå.

Inför årets säsong så har jag därför väntat. Och väntat. Och väntat på att det ska ske en utomjordisk jävla explosion av hype inför årets säsong. För jag vill nämligen, tillsammans med alla andra hockeysupportrar, drunkna i en omfattande jävla informationsvåg av reklam och marknadsföring, jag vill matas med enorma paket av guider, komplett uppsnack och hausseri. Jag vill bli så söndermanglad med pre-season-material att när årets första nedsläpp är här så ska det kännas som att jag har ett par tusen sylvassa och glödande spjut mot röven och att abstinensen efter att äntligen få skjuta upp hockeyporr i blodådrorna igen lägger sig en smula.

Men jag väntar nog förgäves. För som det verkar så uteblir den där hypen även i år. Och vi kommer gå in i det sedvanliga ”lunket” och seriepremiären som vanligt, och allt kommer vara exakt som det alltid har varit. Vi kommer få se allt som vi redan har sett. Inget nytt. Inget spektakulärt. Allt kommer vara…gäsp…precis…zzz…som…zzz…det alltid…zzz…gäsp…zzz…har va…zzz…zzz…rit.

Så är det inte hög tid att sätta ner foten nu? Någon måste ju vakna och ta sitt ansvar. Det är faktiskt 2013 nu och det får fan i mig inte se ut som det gör. Det är nästan så man skäms, goddammit.

Jag har nog ägnat alldeles för mycket tid och tankeverksamhet åt att fundera ut var felet ligger och hur intresset för idrotten vi älskar ska få fotfäste igen. För visst håller du med om att något måste till för att skapa en hype kring intresset igen?

Det finns två problem som jag ser det. Inskränktheten i att inte anpassa förutsättningarna efter våra utövare samt hur produkten SHL kommunicerar med sina största kunder – åskådarna och supportrarna.

Det största av dessa två problem, som jag ser det, är att produkten SHL, innefattande alla i styrelsen och ägarna, genomsyrar en alltför mossig och gammeldags struktur och att detta sken smittar av sig till allt som har med svensk hockey att göra. Vår högsta serie har under så lång tid rullat på och varit funkis för så väldigt många att det aldrig funnits en specifik vilja att utveckla själva produkten vidare, och samtidigt som man låtit tiden gå och att allt fått vara som det alltid har varit, så har idrotten i sig utvecklats av egen kraft på sin sida.

Och det är här någonstans det har gått fel. Produkten och idrotten måste utvecklas i samma takt och riktning för att det ska bli bra.

För självaste idrotten ishockey, med dess tusentals utövare i Sverige, har faktiskt utvecklats något enormt under de senare säsongerna. Vi kan se det genom att spelet har blivit mycket mer intensivt, spelarna har blivit skickligare och det går i regel mycket snabbare nu (trots styrspel och bökande i sarghörn till förbannelse). Men som jag var inne på här ovan, samtidigt som idrotten utvecklas hela tiden så har förutsättningarna för att produkten SHL ska leverera samma professionella glans som sporten stagnerat någonstans på 80-talet. Vi måste främst se våra utövares skicklighet och anpassa förutsättningarna efter dem. För när dessa två komponenter får växa tillsammans så skapar vi också en starkare produkt.

Men hur gör vi då för att anpassa förutsättningarna till våra utövare? Jag tänker att vi som så många gånger förr blickar mot väst och apar efter våra förebilder, fast att vi denna gång, med noggrannhet, härmar efter rätt sorts detaljer och fokuserar på att ta efter det som kan ge vår produkt rätt skjuts i utvecklingen. För vem minns inte den extremt pinsamma förvandling som många av våra anrika klubbar stod för när man, istället för att utveckla spelet, ville öka souvenirförsäljningen och amerikaniserade Färjestad BK till Färjestad Wolves, Leksands IF till Leksand Stars och så vidare. För det är INTE i den änden vi ska börja.

Ser vi till världens främsta hockeyliga, NHL, så har man sen starten spelat på en mindre rink och NHL beslutade redan (redan och redan?) år 1998 att man skulle flytta ut målburen 30 cm från sargen samt göra målgården mindre. Det är femton år sen. Därefter följde ett par andra regeländringar ungefär sju år senare (inför säsongen 2005/2006) då man införde följande:

– Straffar i matcher som slöt oavgjort efter fem minuters förlängning, där varje lag sköt tre straffar var, och om det fortfarande var oavgjort en straff i taget.

– Mittzonen gjordes mindre med fyra fot (ca 1,2 m).

– Om ett lag slog pucken till icing fick de inte byta spelare.

– Linjemän fick chansen vifta bort icingpuckar om det var en misslyckad passning.

– En sedan länge ECHL-regel där spelarna som börjar slåss under de sista fem minuterna av en match kommer att ges ett Game misconduct-straff plus en match avstängning. Dessutom kommer spelarens coach att få 10.000 dollar i böter.

– Målvakternas utrustningar minskade i storlek med elva procent.

– Alla domare är utrustade med trådlösa mikrofoner så att de kan berätta om utvisningar via ett högtalarsystemet, liknande det system som finns för NFL-domare.

– Alla spelare som skjuter pucken direkt över plexiglaset från sin egen defensiva zon kommer att utvisas två minuter för Delay of game. Efter det olympiska uppehållet 2006, ändrades regeln så att pucken måste skjutas över plexiglaset innan den når över den defensiva blå linjen.

Och många av dessa regeländringar är också något som vi i Sverige anammat under tidens gång och som jag anser vara bra och helt i linje med utvecklingen, men jag nöjer mig inte så, det kan alltid bli bättre och det är här jag anser att vi har lösningen på hela problemet.

Ta till exempel debatten om touch icing, större anfallszoner och mindre rink. Det är tre komponenter som skulle göra hockeyn betydligt mer intressant och intensiv. Men det är också tre, inte alltför okomplicerade, komponenter att få rätsida på. Men just därför så kommer här tre väldigt simpla lösningar på problemet, direkt riktade till organisationen SHL, från mig, helt gratis:

1. Touch icing är för farligt, säger många experter, och ja, det säger man även i NHL, därav att man infört en s.k. ”hybridicing” (läs mer här: http://bloggar.expressen.se/snackamedleman/2013/06/04/hybrid-icing-kan-vara-nagot-aven-for-oss/). Varför inte införa detta även i Sverige?

2. Större anfallszoner anser jag inte bör var ett alltför stort ingrepp att genomföra. Vi lyckades ju flytta upp förlängda mållinjen ett par centimeter, hur svårt ska det då vara att flytta blålinjerna mot mittpunkten, för jag menar, vem går på hockey för att kika mittzonshockey?

3. Mindre rink då? Ja, det är väl den diskussion som är mest komplicerad att reda ut. Av dem ansvariga som jag varit i kontakt med så finns det i landet många arenor som idag har färdiga fästen för montering av mindre rink. Ett byte från stor rink till mindre kan alltså genomföras utan större komplikationer. Däremot så komplicerar det en aning när vi i större drag tänker hur det går med ungdomsverksamheten, ska vi då införa mindre rinkar i alla led? Det kanske kan komma att komplicera saker och ting, men oavsett så anser jag att vi bör ta vara på vår högsta liga och göra den så attraktiv som möjligt och att införa en mindre rink, bara i SHL, tror jag skulle öka intresset kring svensk hockey enormt.

SHL_trio

Det andra problemet som jag belyste i början av min text var just vad SHL vill kommunicera ut till sina absolut främsta kunder, nämligen oss supportrar. Och jag efterlyste dessutom en köttig jävla preview av kommande säsong, inte en ny ”Hockeybibel”, producerad och framtagen av Sportbladet. Jag vill få allt kastat i mitt ansikte. Jag vill inte leta informationen själv. Det ska bara tryckas in i mitt medvetande.

För är det något specifikt, förutom regeländringarna, som jag anser att vi ska efterapa Nordamerika och NHL så är det just det här med atmosfären. Inramningen, dramaturgin, uppsnacket, känslorna, historierna, experterna, allt är verkligen så väldigt väldigt professionellt producerat overthere, och jag vill inget annat än att vi i Sverige också ska lyckas skapa en sådan atmosfär över SHL, men utan att det ska kännas alltför pajjigt och att det ska falla platt, för det gäller att göra det med finess och göra det till vårt egna.

Och jag kan heller inte låta bli att undra, varför gör vi inget åt att skapa en hype offseason? Varför har inte vi en hemsida som är så heltäckande och kompakt som NHL.com? Varför läggs det inga pengar på att marknadsföra SHL, själva säsongen, bygga upp förväntningar, TV-sändningar, uppsnack, bryta ner lag för lag, spelare för spelare, förväntningar, haussa upp produkten, testa nya grepp, göra det attraktivt och populärt, locka till sig publiken, skapa intressen?

Vill jag att det ska bli en kommersiell cirkus där stora företag och varumärken profiterar på en av Sveriges mest populära idrotter? Självklart inte. Och jag har full förståelse för om mitt resonemang kan låta tvetydigt, för visst är det så att samtidigt som vi supportrar och fans av idrotten vill att produkten ska bli mer intressant så är vi å andra sidan inte alltid pigga på förändringar som innebär att klubben i våra hjärtan förvandlas till jippon. För i slutänden har det ju faktiskt med passion, tradition och kärlek till klubben att göra. Och här är vi faktiskt väldigt känsliga och kräsna.

Nej, jag säger inte att jag vill kommersialisera hela produkten likt det vi har sett prov på i NHL för att skapa den typen av atmosfär som blivit där (där åskådare utan att bry sig särskilt mycket går och köper korv när det är power play), nej, det jag vill se är att vi ser på NHL som föredöme vad gäller utveckling av produkten, ligan, med regeltolkningar, seriesystem, poängsystem, alla kringsegment såsom tv-produktion, bevakning, hemsida och så vidare och gör det till vårt eget men att vi gör det bra, inte halvdant.

– – –

Vilka förväntningar har ni andra på preseason? Vad vill du mötas av när du gör entre på Hovet inför en hemmamatch eller säsongspremiär? Vad vill du se, vad vill du uppleva, vad måste adderas för att göra hockeyupplevelsen ännu mer total? För visst känns det som att det är någon krydda som saknas för att det ska bli ännu mer genuint och trevligt.

För mig handlar det ändå i slutänden om att se en riktigt bra, fartfylld, intensiv hockey med en bra och kompakt inramning, helt utan segment som tar sig egna utflykter. För det är ständigt dessa utflykter utan baktanke som sänker helhetsintrycket. Men görs dessa utflykter och sidospår med finess, och att de görs bra utan att kännas pajjiga, ja då är det välkommet.

Det jag vill ha sagt, vi ska inte tro att vi är NHL, vi ska inte tro att vi kan vara som NHL, för vi är inte NHL. Men däremot så anser jag att vi tillsammans kan skapa en bättre produkt än vad vi har idag, med allt vad det innebär. Och det behöver inte heller vara särskilt ansträngande. Det handlar bara om att ta steget och testa något nytt. Det är år 2013 nu. Det börjar bli dags.

656327052001_2483204130001_thumb-640.jpg


Ljusglimtar…

28 september 2012

Nog för att jag var orolig över laget innan seriestarten, men att det skulle gå så monumentalt uselt som det har gjort kunde jag faktiskt inte föreställa mig. Matchen igår (torsdag) mot Linköping HC visade ännu en gång att det finns allvarliga buggar i systemet. Eller som Jesper Zerman uttryckte det på Twitter: Error.

Satt och vägde mellanett svavelosande inlägg kontra ett positivt. Och det som kommer nu blir faktiskt ett positivt inlägg. Jag ÄR om kommer alltid vara motströms, så därför kommer här några ljusglimtar i den för närvarande svarta tillvaron. Here we go…

  • GULDFLAGGOR – Japp, alla som var på Hovet igår kunde notera att man äntligen fått upp guldflaggor i taket. Redan för 10 år sedan var jag på AIK om detta med guldflaggor, men Hans Mörner och det gänget som styrde AIK då fick aldrig arslet ur vagnen. Men nu har vi äntligen fått en flagga hissad i taket på Hovet för varje SM-GULD som AIK har tagit. Måste även tillägga att flaggorna är riktigt snygga, i alla fall så faller de mig väl i smaken. Var lite rädd för att flaggorna skulle bli vita precis som flaggorna för våra pensionerade nummer (1,5 och 11). Men även de flaggorna är nu utbytta mot svarta vackra flaggor. Bra jobbat samtliga inblandade !!!
  • djurg*rdens if – Okej att det går extremt dåligt för AIK just nu, men det finns de som har det värre. Och när det kommer till skit-dif så blir man ju faktiskt gladare ju sämre det går för dem. I skrivande stund så parkerar aporna på en 10:de plats i Hockeyallsvenskan, och som om det inte vore härligt nog så läste jag idag att skit-dif riskerar att bli utkickade från European Trophy. – Vi vill inte ha lag från lägre divisioner: har Håkan Loobs sambo Bo ”Kulon” Andersson gått ut med. Skönt att de arroganta gårdarna äntligen behandlas som den värdelösa skitförening de faktiskt är. Alltid, oavsett… eller hur det nu var.
  • AIK Damhockey – Det vore tjänste fel (medveten särskrivning, Hej Linkan !!!) att inte skriva några rader om tjejerna. På två matcher har de nämligen skrapat ihop lika många poäng som herrarna har gjort på sex matcher. Nu till helgen beger sig tjejerna norrut för att casha in 6 poäng mot Munksund-Piteå samt MODO Hockey.
  • VEPOR – När jag ändå har nämnt guldflaggorna så måste jag givetvis dela ut lite cred för alla de vepor som man hängt upp runt om i Hovets publika utrymmen. Veporna är designade som förstasidan på en tidning och lyfter fram speciella AIK-händelser så som avancemanget till Elitserien våren 2010, SM-Guldet 1984 o.s.v. Veporna är riktigt snygga och jag skulle gärna se flera av dessa, det finns nämligen gott om väggar att dekorera på Hovet. Speciellt borta vid sektion A8 / A9 där det just nu bara hänger en vepa. Skulle vilja efterlysa lite fler gamla händelser. Avancemanget till Elitserien 1994 är ju en klassiker som borde uppmärksammas, eller matchen då Mats Thelin sänkte Håkan Loob med en knytnäve i nacken säsongen 90/91. The Blue Lines lekstuga mot skit-dif i slutspelet säsongen 96/97 borde föräras en egen vepa. KUNG Jardemyr måste ha en vepa !!! Hur som helst så finns det ju massor att göra VEPOR utav.
  • NHL13 – Ja, när inget stämmer i verkligheten så känns det nice att kunna dra igång sin X-BOX och krossa Linköping HC med 5 – 0. Eller varför inte dra en match mot MODO Hockey och direkt slasha Mario Kempe i ansiktet vid nedsläpp ? Hade tänkt skriva en längre recension av EA:s senaste version av världens bästa hockeyspel, men det tar jag en annan gång. Om du inte redan har en X-BOX 360 och NHL13 så är det bara att dra iväg till Elgiganten med en gång… Skulle någon vilja ta en match (Ni kommer få stryk) så får Ni gärna adda mig på X-BOX Live. Gamertag: Stockholm Noir. Om det är så att Ni sitter med en PS3.a så… FUCK OFF !!!
  • Slagsmål – En redig hockeyfight muntrar alltid upp, så därför tänkte jag avsluta med ett skönt YouTube-klipp där den gamle hjälten Stu Grimson flippar ur totalt. Underbara bilder 🙂

Well, det får räcka för denna gång. Imorgon möter herrarna Frölunda och vi kan bara hoppas, hoppas, hoppas att de tar den första trepoängaren. Om inte så kan jag i alla fall glädja alla med att vi faktiskt är klara för Kvalserien. Det var vi inte vid denna tidpunkt på året för fem år sedan.

FORZA AIK !!!


För exakt ett år sedan…

27 juni 2012

…så skrev jag några rader om NHL-Draften 2011 samt om att jag hade avverkat en underbar midsommar uppe i Leksand. Tro det eller ej, men historien har ännu en gång upprepat sig.

Japp, det har varit både NHL-Draft och midsommar i helgen. 🙂

Om jag ska börja med NHL Draften så kan jag väl förtydliga att det inte var NHL-Draften 2011 som upprepade sig i helgen utan att det var helt nya och odraftade spelare som draftades i år. Ville bara ha det sagt så att inte Klabbe ska få för sig att han kan slå mig på fingrarna.

Förra året så draftades ju som bekant en och en halv AIK:are då Niklas Lundström plockades av St. Louis Blues och Rickard Rackell plockades av Anaheim Ducks. I år blev det däremot noll, zero, 零AIK:are som gick i draften av de totalt 23 svenskar som tingades av parasiterna i NHL.

Snacka om anti-klimax…

Nog hade jag förväntat mig minst en draftad AIK:are i alla fall, typ Filip Windlert eller någon. Well, nu när inte AIK erbjöd något av intresse så hittade NHL-scouterna sina framtida NHL-spelare i bland annat Mora IK, Södertälje SK och Ö-s-t-e-r-s-u-n-d-s I-K !!! Ja, Ni läste rätt…

Jag vet inte om man ska dra alltför stora växlar utav detta, men man undrar ju lite hur det står till med återväxten i AIK när ingen junior är tillräckligt intressant för NHL. I sammanhanget kan även nämnas att när KHL körde sin draft den 26:e maj så draftades totalt 166 spelare varav 12 av dessa var svenskar. Hur många var AIK:are tror Ni ?

Japp… noll, zero, 零!!!

Däremot så plockades två stycken babianer från skit-dif, men det är ju KHL:s eventuella framtida huvudvärk. Summa summarum är i alla fall att draftsommaren 2012 ur AIK-synvinkel blev lika intressant som ett fästingbett på pungen. Hmmm, nej inte ens i närheten av det heller.

Midsommar 2012 då ? Ja, den blev en veritabel succé som nästan slutade på Falu lasarett för undertecknad.

Men det är en helt annan story. 🙂

Avslutningsvis lite damhockey… Bygge pågår för fullt inom AIK Dam och några dagar innan midsommar så presenterade man fem riktigt vassa nyförvärv. Här följer en kort presentation av de nya AIK-damerna.

  • Jessica Wahlström-Hjort, målvakt från Segeltorps IF. Vaktade buren i 11 av matcherna i grundserien och hade ett fint målsnitt på 2.06 och 92,06 i skotträddningsprocent.
  • Emelie Berggren, back TILLBAKA från Segeltorps IF. Ja, faktum är att Emelie tidigare spelat 12 säsonger i AIK åren 1998 – 201o. En gammal AIK-hjältinna och AIK-ikon är hemma igen. Förra säsongen då ? 17 poäng på 18 spelade matcher är inte illa pinkat för en back, dessutom +32 i +/- statistiken. EPISKT BRA BACK !!!
  • Linnea Hedin, back från Segeltorps IF. Spelade samtliga grundseriematcher förra säsongen och avrundade säsongen med att representera damkronorna i VM. Ännu en landslagstjej i AIK med andra ord, det tackar vi för. 🙂
  • Helene Martinsen, forward från Segeltorps IF. Grym forward som spottade in 32 poäng på 27 spelade matcher förra säsongen.
  • Line Bialik Öien, forward från Segeltorps IF. Denna värvning är i klass med att man kliver in på Riksbanken, plockar åt sig valutareserven och kommer undan med det. Line är en grym norsk landslagstjej som slutade 2:a i poängligan i Riksserien förra säsongen. 46 poäng på 23 spelade matcher är VÄRLDSKLASS !!! 

Ja, som Ni fattar så har AIK rustat de luxe inför kommande säsong. Tror att det kan bli ett riktigt härligt vinterhalvår på Ritorp. Hur som helst så är det tyvärr en hel del sommar kvar innan hockeyn drar igång med träningsmatcher och annat skoj. Ska försöka hålla bloggen vid liv så gott det går men jag lovar inget mer än att det är en ny tävling på gång med fina priser i potten.

Under tiden Ni väntar på tävlingen kan Ni som har Facebook besöka damernas Facebooksida som Ni finner om Ni klickar HÄR.

Stay tuned, stay black…

…FORZA AIK !!!


Våra svartgula ambassadörer…

01 juni 2012

Viktor Fasth, Patrik Nemeth och Daniel Bång – tre AIK:are i NHL i vinter.

Har legat i sängen de senaste två dagarna med feber. Förutom febern och att jag badad i mitt eget snor och slem så har jag positivt nog haft tid att tänka på ishockey. En hel del utav tankarna har gått till vad som händer i AIK, att det bara är spillror kvar och så vidare.

En annan tanke som ploppade upp var att NHL förmodligen aldrig varit så AIK-influerad som ligan kommer att vara i vinter. Men när jag tänkte efter ett varv till så insåg jag att jag hade fel. Säsongen 2006/2007 så var det faktiskt hela 9 st spelare i NHL med förflutet i AIK. Till hösten så pratar vi om kanske 7 eller 8 st spelare med svartgul bakgrund i NHL.

Personligen så tycker jag att det är kul, kul ur den aspekten att mitt intresse för NHL förmodligen nu kommer att öka. Mitt intresse för NHL har annars varit väldigt svalt om inte snudd på obefintligt de senaste åren. Seriöst, vem sitter uppe mitt i natten och kollar på en NHL-match om det inte finns en AIK-anknytning eller någon annan koppling av personligt intresse ? Visst, det kan vara kul att se New York Islanders mot New York Rangers LIVE på Viasat Hockey, men jag ser ju hellre Mora IK med en massa ex. AIK:are slakta Leksands IF i ett Siljanderby.

Nu hör jag hur Jocke Dahl sitter och skriker rakt ut borta i Sickla om sitt enastående Chicago Blackhawks. Och ja, jag kommer säkert också sitta uppe klockan 03:00 för att kolla in Chicago Blackhawks. Men det blir nog inte förmodligen förrän Joakim Nordström skrinnar ut på isen i United Center. Hur som helst… vart vill jag komma med dagens inlägg ?

Ingen aning, kanske bara komma till det faktum att jag tillsammans med många andra AIK:are kommer att sitta som klistrade framför TV:n den dagen/natten det är dags för Viktor Fasth, Patrik Nemeth eller Daniel Bång att göra NHL-debut i höst.

En annan positiv sak med att förlora AIK:are till NHL är att de faktiskt är DET som jag skriver i rubriken, nämligen svartgula ambassadörer.

Jaha, vadå… tänker Du säkert nu.

Well, minns bara Georges Laraque. Han hade aldrig dykt upp i AIK och fått chansen att spela ute på Värmdö om det inte hade varit för att en viss ambassadör Mattias Norström pratat sig varm om AIK. För det är precis det som jag tror att herrarna Fasth, Nemeth och Bång kommer att göra under deras tid i NHL. Nämligen prata sig varm om AIK, sprida budskapet om att det finns en arena på planeten som kan koka värre än ett upphettat Madison Square Garden.

Så vem vet, kanske återvänder Viktor Fasth, Patrik Nemeth och Daniel Bång till AIK med någon eller några som vill uppleva magin på Hovet ?

Den som lever får se. Återstår bara att säga följande…

…GRATTIS NHL till tre stycken guldklimpar, snart fyra.
…nej, inlägget är inte sponsrat av Ambassadeur.
…FORZA AIK !!! We are everywhere !!!

Just ja, visste Ni för övrigt att det finns 2 st Patrik Nemeth ?!

Patrik Nemeth och Patrik Nemeth.

Humor. 🙂


Så göra vi, när vi krossar ett rekord…

29 mars 2012

Det började ju så fantastiskt bra, och det såg ut att bli ännu en seger för AIK. Istället så slutade onsdagskvällen med en bitter förlust och ett plågsamt AIK-rekord. Tänker inte skriva så mycket om själva matchen utan mer om rekordet. I och med att matchen inte avgjordes förrän efter 110 minuter och 49 minuter så slog man tidigare AIK-rekord när det gäller ”matcher som aldrig vill ta slut”.

Pinsamt nog så har jag faktiskt ingen koll på hur långt det tidigare AIK-rekordet var på, vilken match det handlade om eller när den spelades. En som vet är Stefan Mellerborg och jag ska givetvis ta reda på detta. Det vi kan konstatera dock är…

  • Att matchen mot Rip-Off AIK placerar sig på en fin tredjeplats om man ser till matcher som spelats i Elitserien.
  • Att matchen mot Rip-Off AIK placerar sig på en åttondeplats om man ser till matcher som spelats av lag från Elitserien ner till och med Division 2.
  • Att publiken på Hovet malde på till the bitter end. Visst var det vissa som gick hem, men stämningen var fortsatt högljudd hela tiden.
  • Att det fattades några perioder för AIK att slå rekordet som Kölner Haie och Adler Mannheim satte i det tyska slutspelet säsongen 2007/2008. Den matchen avgjordes i NIONDE perioden efter 168 minuter och 16 sekunder !!!
  • Att NHL alltid skall vara värst. 1936 spelade Detroit Red Wings mot Boston Bruins i en match som varade hela 176 minuter.
  • Att det svenska rekordet innehas av IF Troja/Ljungby och Bofors IK (numera BIK Karlskoga). Den 20:e mars 2002 spelade de båda lagen i Play Off till Kvalserien. Den matchen varade i hela 140 minuter och 41 sekunder.
  • Att kioskerna på Hovet inte dimensionerat för förlängning. Det var OMÖJLIGT att få tag på en korv med bröd, hamburgare eller annat ätbart. Detta är givetvis inget annat än underkänt.
  • Att Hovets Hörna stängde medan baren uppe på VIP-hyllan serverade öl som om ingenting hade hänt. Det är skillnad på folk och folk. Nu drack jag ingen öl ändå efter första periodpausen, men jag tycker ändå att barer och kiosker skall vara förberedda på att matchen kan pågå till klockan 03:00 om det är slutspel.

Ja ja, nu hoppas jag på att söndagens match varar i MINST tio perioder. Vi är ändå AIK och allt annat än en förstaplats i rekordlistan är oacceptabel. Tills dess kan Ni klicka HÄR om Ni vill grotta ner Er i mer statistik över de längsta matcherna inom svensk ishockey.

F*ck John Blund, FORZA AIK !!!


En stor AIK-profil…

24 januari 2012

#37 Tim Thomas i en match mot MODO Hockey säsongen 2000/2001.

…har i dagarna blivit ännu större. Läser på nätet om att Tim Thomas vägrade besöka Vita Huset när Boston Bruins var där för att träffa USA:s president Byggbarack Obama. Way 2 go Tim Thomas, AIK är hockey, hockey är AIK !!! stöder målvaktshjältens beslut till fullo.


We want more money ! Yeah, more money !!!

18 december 2011

Noterade idag att AIK får 112 500 dollar i ”ersättningsbidrag” från NHL för att Mika Zibanejad spelat i AIK. Enligt artikeln i Aftonbladet så kommer skit-dif att få en lika liten/stor ersättning för Mika Zibanejad.

Eeeeh, alltså ?!?!

Vad har skit-dif tillfört Mikas karriär som renderar i att de ska ha en del av ersättningen ?!?! skit-dif ”fick” en färdig slutprodukt av AIK och får nu alltså ersättning för en spelare som de inte utbildat för fem öre.

Att skit-dif är en parasitklubb som roffar åt sig talanger från Huddinge Hockey, AIK och andra klubbar i stockholmsområdet är ett välkänt faktum. Frågan är varför dessa parasiter från skansen skall belönas ? Systemet med ersättning från NHL borde rimligtvis göras om så att man tittar på vilka klubbar spelaren tillhört de sex senaste säsongerna istället för som nu, de fyra senaste säsongerna.

Nåväl…

Vi avslutar med vackra bilder från finalen mellan AIK och skit-dif i Mitt i Cupen, säsongen 08/09 då Mika Zibanejad spelade för AIK:s P93-lag.

Hur finalen gick ?

AIK besegrade kackerlackorna från skansen såklart…

#10 Mika Zibanejad har precis dragit den förvirrade chimpansen i buren…

…och sätter pucken enkelt i mål. Glöm aldrig detta samtliga dif-parasiter.


%d bloggare gillar detta: