Ett par tusen sylvassa och glödande spjut mot röven.

15 augusti 2013

SHL_Logotype_black

Hej alla glada resenärer… Nu blir det sommarläsning de luxe kan jag lova. Fick en kommentar postad i 5 frågor med Christian Sandberg för några dagar sedan. Denna ”kommentar” är faktiskt riktigt läsvärd och förtjänar givetvis att publiceras som ett eget inlägg så att alla Ni sköna SHL-kunder kan få ta del av skribentens funderingar.

Inlägget handlar om Elitserien (eller SHL som högsta serien numera heter) och om hur marknadsföring kring och hur själva ”produkten” ser ut alternativt bör se ut. Om detta finns det lika många åsikter som kunder, och detta är Marrans tankar och funderingar.

Just ja, jag misstänker att det är Marran som skrivit det Ni snart kommer att läsa. Men man kan aldrig vara säker… // PROZAC

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Alltså, ursäkta mig nu en aning, men jag måste bara skriva av mig en skvätt.

Ständigt, ständigt och åter ständigt så hörs ropen om att ”svensk elithockey är på väg att dö ut, publiken sviker, vad göra, vad göra?”. Jag minns fortfarande diskussioner och ”debatter” på ämnet så sent som i våras när siffrorna på sista raden skulle summeras. Endast två lag kunde presentera ett ökat publiksnitt, och det var i slutänden seriens två finallag – SAIK och Luleå.

Inför årets säsong så har jag därför väntat. Och väntat. Och väntat på att det ska ske en utomjordisk jävla explosion av hype inför årets säsong. För jag vill nämligen, tillsammans med alla andra hockeysupportrar, drunkna i en omfattande jävla informationsvåg av reklam och marknadsföring, jag vill matas med enorma paket av guider, komplett uppsnack och hausseri. Jag vill bli så söndermanglad med pre-season-material att när årets första nedsläpp är här så ska det kännas som att jag har ett par tusen sylvassa och glödande spjut mot röven och att abstinensen efter att äntligen få skjuta upp hockeyporr i blodådrorna igen lägger sig en smula.

Men jag väntar nog förgäves. För som det verkar så uteblir den där hypen även i år. Och vi kommer gå in i det sedvanliga ”lunket” och seriepremiären som vanligt, och allt kommer vara exakt som det alltid har varit. Vi kommer få se allt som vi redan har sett. Inget nytt. Inget spektakulärt. Allt kommer vara…gäsp…precis…zzz…som…zzz…det alltid…zzz…gäsp…zzz…har va…zzz…zzz…rit.

Så är det inte hög tid att sätta ner foten nu? Någon måste ju vakna och ta sitt ansvar. Det är faktiskt 2013 nu och det får fan i mig inte se ut som det gör. Det är nästan så man skäms, goddammit.

Jag har nog ägnat alldeles för mycket tid och tankeverksamhet åt att fundera ut var felet ligger och hur intresset för idrotten vi älskar ska få fotfäste igen. För visst håller du med om att något måste till för att skapa en hype kring intresset igen?

Det finns två problem som jag ser det. Inskränktheten i att inte anpassa förutsättningarna efter våra utövare samt hur produkten SHL kommunicerar med sina största kunder – åskådarna och supportrarna.

Det största av dessa två problem, som jag ser det, är att produkten SHL, innefattande alla i styrelsen och ägarna, genomsyrar en alltför mossig och gammeldags struktur och att detta sken smittar av sig till allt som har med svensk hockey att göra. Vår högsta serie har under så lång tid rullat på och varit funkis för så väldigt många att det aldrig funnits en specifik vilja att utveckla själva produkten vidare, och samtidigt som man låtit tiden gå och att allt fått vara som det alltid har varit, så har idrotten i sig utvecklats av egen kraft på sin sida.

Och det är här någonstans det har gått fel. Produkten och idrotten måste utvecklas i samma takt och riktning för att det ska bli bra.

För självaste idrotten ishockey, med dess tusentals utövare i Sverige, har faktiskt utvecklats något enormt under de senare säsongerna. Vi kan se det genom att spelet har blivit mycket mer intensivt, spelarna har blivit skickligare och det går i regel mycket snabbare nu (trots styrspel och bökande i sarghörn till förbannelse). Men som jag var inne på här ovan, samtidigt som idrotten utvecklas hela tiden så har förutsättningarna för att produkten SHL ska leverera samma professionella glans som sporten stagnerat någonstans på 80-talet. Vi måste främst se våra utövares skicklighet och anpassa förutsättningarna efter dem. För när dessa två komponenter får växa tillsammans så skapar vi också en starkare produkt.

Men hur gör vi då för att anpassa förutsättningarna till våra utövare? Jag tänker att vi som så många gånger förr blickar mot väst och apar efter våra förebilder, fast att vi denna gång, med noggrannhet, härmar efter rätt sorts detaljer och fokuserar på att ta efter det som kan ge vår produkt rätt skjuts i utvecklingen. För vem minns inte den extremt pinsamma förvandling som många av våra anrika klubbar stod för när man, istället för att utveckla spelet, ville öka souvenirförsäljningen och amerikaniserade Färjestad BK till Färjestad Wolves, Leksands IF till Leksand Stars och så vidare. För det är INTE i den änden vi ska börja.

Ser vi till världens främsta hockeyliga, NHL, så har man sen starten spelat på en mindre rink och NHL beslutade redan (redan och redan?) år 1998 att man skulle flytta ut målburen 30 cm från sargen samt göra målgården mindre. Det är femton år sen. Därefter följde ett par andra regeländringar ungefär sju år senare (inför säsongen 2005/2006) då man införde följande:

– Straffar i matcher som slöt oavgjort efter fem minuters förlängning, där varje lag sköt tre straffar var, och om det fortfarande var oavgjort en straff i taget.

– Mittzonen gjordes mindre med fyra fot (ca 1,2 m).

– Om ett lag slog pucken till icing fick de inte byta spelare.

– Linjemän fick chansen vifta bort icingpuckar om det var en misslyckad passning.

– En sedan länge ECHL-regel där spelarna som börjar slåss under de sista fem minuterna av en match kommer att ges ett Game misconduct-straff plus en match avstängning. Dessutom kommer spelarens coach att få 10.000 dollar i böter.

– Målvakternas utrustningar minskade i storlek med elva procent.

– Alla domare är utrustade med trådlösa mikrofoner så att de kan berätta om utvisningar via ett högtalarsystemet, liknande det system som finns för NFL-domare.

– Alla spelare som skjuter pucken direkt över plexiglaset från sin egen defensiva zon kommer att utvisas två minuter för Delay of game. Efter det olympiska uppehållet 2006, ändrades regeln så att pucken måste skjutas över plexiglaset innan den når över den defensiva blå linjen.

Och många av dessa regeländringar är också något som vi i Sverige anammat under tidens gång och som jag anser vara bra och helt i linje med utvecklingen, men jag nöjer mig inte så, det kan alltid bli bättre och det är här jag anser att vi har lösningen på hela problemet.

Ta till exempel debatten om touch icing, större anfallszoner och mindre rink. Det är tre komponenter som skulle göra hockeyn betydligt mer intressant och intensiv. Men det är också tre, inte alltför okomplicerade, komponenter att få rätsida på. Men just därför så kommer här tre väldigt simpla lösningar på problemet, direkt riktade till organisationen SHL, från mig, helt gratis:

1. Touch icing är för farligt, säger många experter, och ja, det säger man även i NHL, därav att man infört en s.k. ”hybridicing” (läs mer här: http://bloggar.expressen.se/snackamedleman/2013/06/04/hybrid-icing-kan-vara-nagot-aven-for-oss/). Varför inte införa detta även i Sverige?

2. Större anfallszoner anser jag inte bör var ett alltför stort ingrepp att genomföra. Vi lyckades ju flytta upp förlängda mållinjen ett par centimeter, hur svårt ska det då vara att flytta blålinjerna mot mittpunkten, för jag menar, vem går på hockey för att kika mittzonshockey?

3. Mindre rink då? Ja, det är väl den diskussion som är mest komplicerad att reda ut. Av dem ansvariga som jag varit i kontakt med så finns det i landet många arenor som idag har färdiga fästen för montering av mindre rink. Ett byte från stor rink till mindre kan alltså genomföras utan större komplikationer. Däremot så komplicerar det en aning när vi i större drag tänker hur det går med ungdomsverksamheten, ska vi då införa mindre rinkar i alla led? Det kanske kan komma att komplicera saker och ting, men oavsett så anser jag att vi bör ta vara på vår högsta liga och göra den så attraktiv som möjligt och att införa en mindre rink, bara i SHL, tror jag skulle öka intresset kring svensk hockey enormt.

SHL_trio

Det andra problemet som jag belyste i början av min text var just vad SHL vill kommunicera ut till sina absolut främsta kunder, nämligen oss supportrar. Och jag efterlyste dessutom en köttig jävla preview av kommande säsong, inte en ny ”Hockeybibel”, producerad och framtagen av Sportbladet. Jag vill få allt kastat i mitt ansikte. Jag vill inte leta informationen själv. Det ska bara tryckas in i mitt medvetande.

För är det något specifikt, förutom regeländringarna, som jag anser att vi ska efterapa Nordamerika och NHL så är det just det här med atmosfären. Inramningen, dramaturgin, uppsnacket, känslorna, historierna, experterna, allt är verkligen så väldigt väldigt professionellt producerat overthere, och jag vill inget annat än att vi i Sverige också ska lyckas skapa en sådan atmosfär över SHL, men utan att det ska kännas alltför pajjigt och att det ska falla platt, för det gäller att göra det med finess och göra det till vårt egna.

Och jag kan heller inte låta bli att undra, varför gör vi inget åt att skapa en hype offseason? Varför har inte vi en hemsida som är så heltäckande och kompakt som NHL.com? Varför läggs det inga pengar på att marknadsföra SHL, själva säsongen, bygga upp förväntningar, TV-sändningar, uppsnack, bryta ner lag för lag, spelare för spelare, förväntningar, haussa upp produkten, testa nya grepp, göra det attraktivt och populärt, locka till sig publiken, skapa intressen?

Vill jag att det ska bli en kommersiell cirkus där stora företag och varumärken profiterar på en av Sveriges mest populära idrotter? Självklart inte. Och jag har full förståelse för om mitt resonemang kan låta tvetydigt, för visst är det så att samtidigt som vi supportrar och fans av idrotten vill att produkten ska bli mer intressant så är vi å andra sidan inte alltid pigga på förändringar som innebär att klubben i våra hjärtan förvandlas till jippon. För i slutänden har det ju faktiskt med passion, tradition och kärlek till klubben att göra. Och här är vi faktiskt väldigt känsliga och kräsna.

Nej, jag säger inte att jag vill kommersialisera hela produkten likt det vi har sett prov på i NHL för att skapa den typen av atmosfär som blivit där (där åskådare utan att bry sig särskilt mycket går och köper korv när det är power play), nej, det jag vill se är att vi ser på NHL som föredöme vad gäller utveckling av produkten, ligan, med regeltolkningar, seriesystem, poängsystem, alla kringsegment såsom tv-produktion, bevakning, hemsida och så vidare och gör det till vårt eget men att vi gör det bra, inte halvdant.

– – –

Vilka förväntningar har ni andra på preseason? Vad vill du mötas av när du gör entre på Hovet inför en hemmamatch eller säsongspremiär? Vad vill du se, vad vill du uppleva, vad måste adderas för att göra hockeyupplevelsen ännu mer total? För visst känns det som att det är någon krydda som saknas för att det ska bli ännu mer genuint och trevligt.

För mig handlar det ändå i slutänden om att se en riktigt bra, fartfylld, intensiv hockey med en bra och kompakt inramning, helt utan segment som tar sig egna utflykter. För det är ständigt dessa utflykter utan baktanke som sänker helhetsintrycket. Men görs dessa utflykter och sidospår med finess, och att de görs bra utan att kännas pajjiga, ja då är det välkommet.

Det jag vill ha sagt, vi ska inte tro att vi är NHL, vi ska inte tro att vi kan vara som NHL, för vi är inte NHL. Men däremot så anser jag att vi tillsammans kan skapa en bättre produkt än vad vi har idag, med allt vad det innebär. Och det behöver inte heller vara särskilt ansträngande. Det handlar bara om att ta steget och testa något nytt. Det är år 2013 nu. Det börjar bli dags.

656327052001_2483204130001_thumb-640.jpg

Annonser

Ishockeyn kommer till nytta i livet, även i poker…

15 mars 2012

Det var ett tag sedan, men det är dags att låta en gästskribent komma till tals igen. Så därför släpper jag lös AIK:aren Mikaela, here we go…

…………………………………………………………………………………………………………………………………

Tack till Johan som har med mig här idag!

Min kärlek för AIK uppstod sådär vid åtta års ålder när jag bodde i Järfälla. Ett entusiastiskt barn som lyssnade på vad farsan sa; Gnaget skulle det vara. Kort därefter drog jag till skolan med en gul tröja och svart kjol medan jag hojtade till mina vänner ”Svenska flaggan gul och blå, alla älskar AIK”. Och utan tvekan kan jag fortfarande säga att AIK är bäst i stan då jag sett en och annan match från Bajen läktaren när jag har blivit meddragen av bekanta.

Numera håller jag till i antingen tv-soffan eller på läktaren med en bit papper i handen som lovar klirr i kassan. Jag hoppas på att få ett rättvist spel, men som också har mycket action. Det är alltid kul att se hur ett av lagen ger järnet efter att någon har fått in pucken. Jag söker mig även då och då till spänningen i poker spel efter att jag ackumulerade mina universitetsvänners marker i en enda stor hög under en kväll.

Väljer du att tippa på ishockeyn så gäller det att känna båda lagen utan och innan för att veta vad för strategi de brukar använda sig av. Ibland är det bra att känna till de små detaljerna; Analysera spelet och spelarna. Du kan gå iväg med en del om du gjort hemläxan rätt. Sedan är det upp till dig hur mycket du vill satsa, men vet du att du oftast har 9 rätt utav 10 så kanske man kan köra på lite mer än tio spänn.

Börjar du istället att spela poker som jag, så är det alltid bra att lägga in lite i början innan du får hybris. Här gäller det även att ha ett öga öppet och en lika bra strategi som i rinken. Allt som allt så kan du använda dig av dina kunskaper i ishockeyn. Vem planerar nästa attack? Ser de andra spelarna vad ditt nästa drag är eller kan du överraska dem?

Men viktigast av allt, kom ihåg att vad du än gör här i livet kan du få användning av det sen. Ni som spelar eller har spelat hockey kommer ha stor nytta av vad sporten har lärt er livet. Som vi säger här i bloggen…

FORZA AIK!


Allt är Thailands fel !!!

09 oktober 2011

#90 Christopher Aspeqvist in action mot SHC. (Foto: Jesper Zerman)

Oj oj oj… Vilket liv det blev igår när undertecknad inför matchen presenterade en rad fakta om Skellefteå HC, den bevisat tröga befolkningen i Skellefteå samt alla turer kring namnbyten m.m.

586 unika besökare ramlade in på bloggen med kort varsel varav 500 av dessa var uppretade bönder, uppretade för att undertecknad presenterat obestridbara fakta om hur saker och ting faktiskt ligger till.

Mitt i all norrländsk ilska så ramlade det in ett underbart svar från en person som kallar sig Patrik, detta inlägg var så klockrent och sammanfattande så att jag bara MÅSTE lägga upp texten i dess helhet som en separat post.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Allt detta är Thailands fel! Det var ett gäng skoterraggare som var nere på julsemester för ett gäng år sedan. De hejade förstås på AIK och älskade dess klubbmärke, färger och allt vad det står för.

När det sedan går förbi en shop ser det ett svart matchställ smått likt AIK’s hänga där på torget och det till priset av 40 batt! (motsvarande 10?kr). Det såg förstås att det var en blek kopia likt D&G, Versace, Prada etc men tänkte ändå att de bara var tvugna att slå till.

Det är lite så vi får acceptera dem.

Nu är min fråga till Dig. Skulle du få för dig att köpa en rolex-klocka för 50 batt och sedan gå runt här i Sverige och försöka övertyga folk och kanske till och med försöka gå in på den riktiga Rolex-butiken och hävda med säkerhet att deras klockor är falska och att det genast bör byta namn till ”Sweden Rolex”?

I Sossele, förlåt Skellefteå, Arjeplog, Jukkasjärvi eller vad fan är vi någonstans? Det är rörigt där uppe. Där kan man såklart gå säker med sin nya Rolex-fake för att ingen annan där har någonsin sett en äkta sådan klocka i verkligheten, bara läst om de i tidningen.

Där kan man lura folk och stänga ute det faktum att det dagen efter står att en liten kedja i väst-thailand blivit nedlagd för att det påstod sig sälja Rolex-klockor som i själva verket var någonting helt annat.

Vi kan bara tycka synd om skoterfolket. Vi här i huvudstaden blir försedda med äkta orginal, snygga matchtröjor, emblem och äkta konserter.

Medan vi är i globen på en konsert med Metallica är skoterfolket på en konsert med ”Mettallica” ett inavlat dragspels-band från happaranda. De kommer förstås skryta i flera månader att de sett metallica live och folk där uppe kommer självklart att gå på det. För det som står i tidningen dagen efter om att James Hetfield sjöng taket av Globen i stockholm precis samma tidpunkt, förlåt. Den nyheten når naturligtvis inte Skoter-efteå allehanda förrän tidigast år 2058.

Medan vi är på Hovet i stockholm och ser AIK kommer skoterfolket att se ”SAIK” ett inavlat hockeygäng från Mokkfjärs. De kommer förstås skryta dagen efter om att det var och såg en riktig AIK-match. När det sedan läser i tidningen om hur Viktor Fasth var rena rama muren och hur Videll, Bång och Sandberg dunkade in puck efter puck och publiken faktiskt kunde sjunga så taket lyfte på hovet, förlåt, även den nyheten lär dröja ett tag.

Skellefteå AIK aka Stingheads får helt enkelt vara glada om det ens får agera förband i stockholm ikväll.

Och här har vi AIK’s LINE UP.. Nummer 30 VIKTOR FASTH! Nummer 6 DICK TÄRNSTRÖM! precis, det blir inte så många spelare från mokkfjärs i rampljuset ikväll.

är skitledsen för att jag ligger hemma i halsfluss och bara kan se matchen i soffan. Hoppas ni som väl tagit erat förnuft till fånga och går dit sjunger som bara tusan!

…………………………………………………………………………………………………………………….

Matchen då ?!? Jo, AIK vann med 2 – 1. Egentligen så borde matchen slutat 2 – 0, men givetvis så var AIK tvungna att bjuda på lite slarv på slutet. Synd, för Viktor Fasth var värd att få hålla nollan. Måste även lyfta fram Linus Videll, nu gjorde han förvisso inte några poäng igår men han var verkligen outstanding och skapade duktig oreda i SHC:s försvar med sitt bländande spel.

Avslutningsvis, vet inte hur många av Er som innan matchen sprang på en massa snorungar i dif-tröja på Globentorget. De små chimpanserna var tydligen utkommenderade för att dela ut någon form av reklam kopplad till NHL-matchen i Globen.

Seriöst ?!!

Vad är det för dåre utan ansvar som kommenderar ut små ungar i dif-tröja till att dela ut reklam vid Globen när AIK har match på Hovet ?! Snacka om noll koll… Nu är det ju tyvärr förbjudet att kasta ner ungar i dif-tröja från Globenbron, men OM det inte hade varit det så hade det legat en prydlig hög med dif-ungar nedanför bron igår.

AVGÅ dif, AVGÅ dif-FÖRÄLDRAR & AVGÅ HAMRÉN !!!

Vi hörs inom kort, FORZA AIK !!!


Varför går vi och gör så här ? – signerat Marran

03 april 2011

David Engblom – jubilerade i tröja #566 den 26:e september 2008

Undertecknad vill be om ursäkt för dålig uppdatering… Efter att AIK droppade det största aprilskämtet i modern tid så har undertecknad varit lite off. Har svårt att hantera att David Engblom inte är någonting annat än en simpel materialare nästa säsong.

Inget ont om den tjänsten i sig eftersom det ÄR en väldigt viktig funktion, men hela den här ”storyn” är ungefär som om man skulle skolat om Astrid Lindgren (när hon levde) till att skriva porrnoveller eller något. Astrid Lindgren som städtant i tunnelbanan o.s.v.

Anyway…

Läste en intervju med David Engblom på Marie Hallmans blogg och han verkar ju i alla fall taggad inför sin nya karriär, så det känns ju i alla fall positivt. Men ändå… Många frågor i mitt huvud. Varför ?

När det gäller David Engblom, frågor och svar så har signaturen Marran skrivit ihop ett intressant inlägg som följer nedan. Tyvärr kom den upp lite sent då undertecknad varit i Västerås & Enköping i helgen. Hur som helst… Behold ännu ett mästerverk av Marran // PROZAC

…………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Spelare som David växer inte på träd.

Jag har tänkt mycket på det defensiva inför nästa säsong och nu när jag läser att David Engblom inte får förlängt så känns allt så mycket mer komplicerat. Varför går vi och gör så här?

Ingen spelare är större än klubben. Inte ens Engblom. Men personligen så tycker jag, som alla andra, att Engblom för alltid skall hyllas och förbli den odödlig AIK-hjälte han blivit efter allt han har gjort för klubben. Och för mig är det en stor gåta att han inte får fortsätta. Och vad är det AIK Hockey försöker säga med det här? Jag tror att det handlar om att vi nu ska skicka tydliga signaler om att vi är här för att bygga. Bygga för att bli en storklubb inom svensk hockey inom en snar framtid. För det är väl det vi vill bli? Eller vill vi vara kvar där vi varit senaste åtta åren? Upp och ner, precis som Södertälje? Nej tack. Vi har alla våndats över kvalserier och allsvenska matcher tillika matcher i elitserien och div. 1 och nu är tiden inne att etablera oss i högsta serien. Och då kan vi offra en sådan spelare som David Engblom, trotjänare och hjälte, för att han kanske börjar bli till åren och inte passar in i den mall vi nu ska rita upp? Är det vad de vill säga oss?

Ja, skulle det vara på det viset så är det fel. Helt åt helvete fel. Det gäller att bygga, helt riktigt, men det gäller att bygga smart. Nu har vi världens chans att skapa ett fullt fungerande hockeylag med en bra stomme, några spetsar och en fullt fungerande organisation som år efter år krigar om SM-tecknet. Och när jag skriver stomme så menar jag så klart att David Engblom är en del av det och att han har en given plats i laget. Maken till krigare har jag aldrig skådat.

Men detta är så klart bara mina spekulationer, vi vet ju inte varför David inte får förlängt och vi vet ju inte vad AIK Hockey har för intentioner.

Men om vi ska ta en liten svängom i det defensiva pusslet, som jag tänkt över den senaste tiden, så vill jag bara börja med att säga att vi alla måste ha i åtanke att den gångna säsongen var den första i Elitserien på många många år. Vi hade den överlägset billigaste och lättaste truppen i serien och med det vill jag säga att defensiv hockey var prioritet nummer ett redan från match nummer ett och att det offensiva spelet fick stå åt sidan. Det var vi alla med på, även David, och det är ju logiskt, även för den okunnige, och med facit i hand så gav det ju faktiskt resultat. Det hårda defensiva arbetet var det som gjorde oss starka och vi lyckades spela upp oss till en solid defensiv med Viktor Fasth som första utpost under hela säsongen. Och många spelare, även David, tog ett steg i rätt riktning under denna säsong och han om någon förtjänar en plats i laget även nästa år.

Nu när säsongen är över så blickar vi tillbaka, utvärderar och samtidigt fortsätter arbetet för att kunna utveckla laget. Utveckla laget för att så småningom etablera oss som ett topp åtta-lag. Och hur gör vi för att kunna utveckla den defensiva delen ytterligare? Inte genom att inte förlänga med David. Nej, vi behåller givetvis den defensiva stommen, där jag kallt räknar in David, och bevarar den grundtanke som visat sig bli vägledande i hela arbetet och fortsätter att jobba på den inslagna linjen vi hade under slutdelen av säsongen och adderar med en ny back som har offensiva kvalitéer. Då får vi en bredd bland backarna som känns bra och trygg och vi skapar oss själva en god möjlighet att kunna bli ännu bättre bara genom att behålla stommen. Men det som är livsviktigt i det här läget är just att stommen, David inräknad, får vara kvar. Lägg därefter till en ny back. Men värna om de stora först. Värna om David. För spelare som han växer inte på träd.

Om vi fortsätter att lägga vårt defensiva pussel inför nästa säsong så är just den nya backen, backtypen med offensiva kvalitéer, något som jag efterlyser inför nästa säsong. Jag tycker att Gozzi bör lägga vikt och pengar på att hitta en backtyp som t.ex. Rundblad, Mange Johansson, Elias Fälth eller Tim Erixon och samtidigt behålla stommen med grovjobbarna som har hjärtat på rätt plats. På så vis får vi in en extra dimension i det offensiva backspelet, för vi behöver verkligen en back som kan producera 25-30 poäng på en säsong. En back som kan styra och ställa i ett power play, en back som kan slå avgörande passningar, en back som vågar skjuta, en back som har ett bra skott och som rent generellt har offensiva kvalitéer. Ser vi på dagens hockey så är spelande backar livsviktiga och ska laget bli elitseriemässigt så gäller det att ha en, eller två, spelande backar av just den kalibern.

Kanske var Josh MacNevin just en sådan backtyp som Gozzi lade vikt och pengar på inför den gångna säsongen. Josh hade ju ändå skrapat ihop imponerande 42+46 poäng i Växjö under två säsonger. Men innan jag drar några förhastade slutsatser om honom så vill jag gärna se honom göra en full säsong i Elitserien innan jag kan uttala mig om han var rätt spelare för jobbet eller om det blev en besvikelse. För det är svårt att sia redan nu om han håller elitseriestatus sett över en hel säsong och skulle han misslyckas, eller gud förbude, bli skadad, ja då kommer Tärna åter få bära det tunga ansvaret och det vill jag verkligen inte se en säsong till. Tärna var bäste poängplockare av backarna på 16 poäng och hade mest istid av alla. Inte konstigt att jag då och då var skeptisk till hans sätt att spela och att han gjorde många enkla misstag, killen spelade ju för fan en tredjedel av säsongen, klart man gör misstag då. Jag klandrar inte honom för något. Men han skulle helt klart behöva en wingman.

Och jag tror att en backtyp av det slaget som jag nämnde tidigare, eller för den delen, en fullt frisk Josh på spelhumör, skulle komma att avlasta Tärna och att denne då skulle kunna höja sig ytterligare en nivå. Då har vi helt plötsligt tre backar som kan vara producerande offensivt samt att vi har ett gäng grovjobbare i Johansson, Carlsson, Nemeth och, i mitt tycke, David Engblom. För jag tycker verkligen att David håller elitserieklass. Han spelade +/-0 på 53 matcher i grundserien. Och för att ha en defensiv roll så är det mer än godkänt. Det är så bra som det kan bli om du är en defensiv back. Och han är inte en offensiv spelare eller en superstjärna. Han är en spelare som kommer till arbetet varje dag och utför sitt jobb, no more, no less, och är en enorm tillgång för laget. Han är den spelare som offrar sig i alla lägen och spelar tufft och fysiskt och är en spelare som kanske inte alltid syns i matcherna men fortsatt är den spelare som betyder så mycket. För klubben, för supportrarna, för medspelarna, ja, för allt som andas AIK. Jag har svårt att se vem som skulle kunna komma att ersätta honom. Just nu, ingen. Inte ens toppback i NHL.

 


Med kniven mot strupen – signerat Marran

16 mars 2011

Fick ännu en lång kommentar av Marran som förtjänar att läggas upp som en separat bloggpost. Och inte nog med det… Från och med nu så finns det en kategori som heter GÄSTBLOGGARE. Grattis Marran… 😉

Den underbara bilden från Kvartsfinal 4 är hämtad från Magnus Necks fotosida. Om Ni kollar igenom bilderna noga så hittar ni faktiskt undertecknad på en utav bilderna. // PROZAC @ your service…

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Som alla andra bloggare, skribenter, ”experter”, kompisar, whatever skriver, så har även jag aldrig upplevt sådan svårighet att uttrycka mig i text om känslan att AIK, förra året i Allsvenskan, spelar semifinal nästa vecka. Det finns inga ord kvar. Det är bara overkligt. Jag låg uppe länge igår natt och läste inlägg, bloggar, forum och surrade med annat löst folk om den osannolika händelse vi för kvällen hade fått äran att bevittna. För det var osannolikt.

Det har varit mycket fokus på Viktor Fasth, med all rätt, MEN, vad är det för defensiv styrka vi besitter just nu? Jag är helt mållös. Jag har aldrig sett maken till sådant uppoffrande spel som killarna visat under kvartsfinalen. Snacka om att käka puck och det gäller varenda en av dom.

Men jag vill att vi vrider tillbaka tiden ett par månader för efter att ha bevittnat ett par riktiga plattmatcher i grundserien, speciellt under perioden slutet på november till början av januari då vi tog elva (11!) poäng på sjutton matcher, så var jag väldigt skeptisk till fortsatt Elitseriespel säsong 2011/2012.

Det var en tid då det inte var något vidare kul med hockey. Vi förlorade två dif-derbyn och förlorade tre av fyra övertider under denna period. Psykologiskt tungt förstås. Vi förde spelet i många av matcherna och kunde lika gärna tagit tre poäng. Jag tänker främst på Södertälje borta, förlust 4-2, där AIK dominerar och Linus Videll lite turligt snubblar in två mål och avgör. Och senare, Linköping borta, förlust 4-0, där linjedomaren står i vägen för Engblom (om jag inte minns fel) och LHC kan kontra in 3-0 i ett läge där AIK är på väg tillbaka in i matchen. Och HV71 borta, förlust 2-8. Bara det svider. Istället för vinster så blev vi i vissa fall rånade och förlorade matcher som vi lika gärna kunde ha vunnit.

Under den här tiden så hade vi väldigt många spelare på skadelistan, spelare som spelade ena matchen, missade andra, och så vidare och mitt i allt så var Björn Bjudning, som mäktade med ett GAA på imponerande 3.88 insläppta mål/match, på tio matcher, vår burväktare. Det var med andra ord, tungt. Hopplöst.

Jag är inte heller en person som gärna skyller på domaren, men i det här skedet av säsongen så fick vi faktiskt enormt många domslut emot oss. Domslut som i vissa fall var rent ut sagt löjliga. Det var mängder med horribla domslut och ett gäng alldeles för många ”Too many players on the ice”-utvisningar som bara var så fruktansvärt tunga. Räddningen blev vårt box play.

Och då ska vi inte nämna vårt power play eller individuell statistik där vi var sämst på att teka i hela serien.

Men den motvinden var det som stärkte oss nått så djävulskt. Och beviset för det har vi fått se nu. Dels i slutspurten av Elitserien, då vi till och med kunde unna oss att bänka en hel, frisk, kedja (!), och dels i kvartsfinalspelet mot HV71. Vi gick stärkta ur den ”kris” som vi alla upplevde vid årsskiftet och nu finns det en energi och en glädje i laget som jag inte har sett någon gång under säsongen.

Att vi spelat med kniven mot strupen under 55 omgångar är ingen hemlighet och det har till och med Roger Melin uttalat sig om men nu, nu när vi slipper den där fruktansvärda pressen, där rädslan att förlora är större än viljan att vinna, då spelar vi ut på ett helt annat sätt. Med självförtroende. Med hjärta. Med vilja.

Ett tag var det så oändligt långt upp till en trygg tabellplacering. Och nu, nu väntar semifinalspel. Allt detta tack vare en kris som drabbade laget när det var som tyngst.

Hockey är ett snabbt spel och det hinner blåsa många vindar under en säsong och nu, nu är det tillfälle att skicka det där fingret mot alla experter. Och speciellt ett finger till triljardindustrin Real HV.

Och det gör vi så gärna.


Sparka slå, AIK – signerat Marran

01 mars 2011

Fick en lång kommentar av Marran (en av bloggens alla läsare) som jag bara måste lägga upp i sin helhet och som en helt egen bloggpost.

Så kan det gå när undertecknad gillar vad som skrivs. Undertecknad hade faktiskt trott att Klabbe skulle bli förste gästskribent på bloggen, men nu blev det Marran. // PROZAC @ your service…

…………………………………………………………………………………………………………………….

Jag kanske borde skaffa en egen blogg, jag vet inte, men jag har så mycket tankar jag vill dela med mig av. Och vem skulle jag dela dom tankarna med om inte med dig, Prozac? En av dom bästa bloggarna som känns som en nyfunnen vän och som dessutom har ett stort varmt hjärta för AIK Hockey.

Och Prozac, jag har tänkt och jag har tänkt mycket. Jag vill att du tar del av det jag skriver för det kommer direkt från mitt hjärta och jag känner att jag måste skriva av mig någonstans. Jag har ångest.

Jag är hemma och sjuk för dagen och ligger just nu i sängen med MacBooken på magen och surfar runt. Jag börjar fundera på dom återstående matcherna. Sen kommer jag att börja fundera över säsongen. En säsong som snart är till ända och jag har fortfarande svårt att förstå att vi snart spelat en hel säsong i Elitserien. Det känns helt overkligt. Det har gått så fruktansvärt fort och jag minns fortfarande hetsen inför AIK-LHC, 1-5, i höstas, och att allt därefter passerat som en löpeld. Matcherna och resultaten har bara sprungit förbi och jag kan fortfarande inte inse hur stort det är att AIK varit med hela vägen.

Men mitt i all denna glädje som jag känner över att laget varit med och spelat Elitserie-hockey denna säsong så kan jag samtidigt inte låta bli att känna en uns av ångest över två saker som jag inte kan släppa. Jag vet egentligen inte varför, men när jag tänker efter så tror jag att ångesten dels beror på att jag aldrig riktigt har haft möjligheten att slappna av och känna njutningen av att vi faktiskt befinner oss mitt i finrummet och sen att det beror på att jag så gärna vill se att laget etablerar sig i Elitserien. Varje beslut som tagits på isen och i avbytarbåset har präglats av en press och ett krav, speciellt från min sida, på spelare och ledare att vi måste bara lyckas. Vi måste bara lyckas med att etablera AIK i Elitserien för vägen hit, där vi befinner oss idag, har varit otroligt lång och det är en mycket lång väg kvar innan vi är där. Tron inom laget är det verkligen inget fel på och det är väl där någonstans jag finner lugnet och att ångesten släpper lite. Alla vill dra åt samma håll och alla har samma tro och, allra främst, förtroende för varandra.

Som Gnagare har man lärt sig att jobba i motvind och även om vi är härdade och van vid att det blåser kalla stormar så skulle en kvalserie och, gud förbude, en säsong i Allsvenskan kännas så otroligt bitter och jobbig. Det skulle kännas som ett gigantiskt steg bak. Kanske två steg bak. Kanske tio. Tiden för att etablera sig är nu och en kvalserie, eller en säsong i Allsvenskan, är mycket ovälkommen efter en säsong där laget stundtals bländat mig och, framför allt, oss alla, med riktigt bra hockey. För AIK har varit ett mycket bra lag i år, med betoning på lag. Dom förtjänar att lyckas, som lag och dom förtjänar att vara kvar, som lag. Och därför känns det så konstigt att jag inte har kunnat slappna av och bara vara nöjd över matcher där vi presterat bra och faktiskt känt känslan att, vafan, vi spelar ju i högsta serien, fan vad kul det här är. För det är ren och skär lögn. Jag har inte kunnat njuta. Jag har inte njutit en enda sekund. Jag vill så gärna att det här laget ska lyckas i den benhårda konkurrens som råder. Jag vill så gärna gärna gärna att det här lag ska lyckas med att etablera sig. Och det är där den jävla ångesten kommer in. Ångesten hänger över mig för att jag hela tiden känt en oro istället för njutning när laget spelat som bäst.

För varje match. Varje byte. Varje sekund, av denna säsong, har jag granskat spelare och detaljer. Jag har granskat allt. Dumpningar, tacklingar, räddningar, mål, insläppta mål, tekningar, utvisningar, styrningar, armbågstacklingar, avskjutna klubbor, studsande puckar, idiotiska utvisningar, hakningar, bönder, puck-outs, SSK:are, Värmlänningar, LHC:are, Göteborgare, Gävlebor och Renaslaktare i Luleå. Jag har granskat allt. Och jag har granskat det med ett mycket kritiskt öga och det är så tråkigt att allt snart är slut. För jag har inte tagit vara på den här säsongen på det sätt som jag kanske skulle ha gjort. Jag har inte suttit hemma i TV-soffan med den glädje och eufori som jag kanske borde ha gjort när laget vunnit mot dif i två raka matcher med 5-2, eller spelat ut Timrå i fem raka matcher, eller vunnit straffläggningar i norr och söder. Jag har inte tagit vara på tiden då AIK spelade sig tillbaka i Elitserien, skapade rubriker och var AIK med hela landet. Huliganerna. Hockeydödarna. Sparka, slå, AIK, så är det och kommer alltid att vara. Det har varit ångestladdat från nedsläpp nummer ett och det kommer vara ångestladdat enda fram till 3×20 min är spelat på Hovet på lördag.

Jag misstänker att det kommer en tid då jag får känna njutning. Nästa säsong när AIK säkrat slutspelsplatsen efter 48 omgångar, då kanske jag kan börja njuta. Men det är länge kvar till dess och det är en ännu längre väg vi kommer vandra för att ta oss dit. Men dit ska vi.

Till vilket pris som helst.

Sparka slå, AIK.


%d bloggare gillar detta: