Det fulländade derbyt…

17 september 2012

”Ja, vi ska galga hela jävla djurgården… Vi ska galga Järnkaninen,
Vi ska galga Magnus Pehrsson… Vi ska galga hela jävla djurgården”

VARNING: Detta inlägg kan innehålla spår av fotboll, derbyhets och fula ord. Vill Du läsa om ishockey så får Du vänta till imorgon.

Jag har sett många derbyn sedan jag föddes. Jag har sett AIK möta skit-dif ett antal gånger i ishockey, och jag har sett AIK möta skit-dif i fotboll. Ja, jag har till och med sett AIK gå loss mot djurgårdsasen i bandy och daminnebandy. Jag har fått uppleva underbara segrar och jag har fått uppleva bittra förluster…

Igår söndagen den 16:e september 2012 så spelades det sista derbyt på Råsunda och ALDRIG i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att det skulle bli ett sådant vackert ”avskedsderby”. 3 – 0 till AIK, bengaler på läktaren, barnförbjudna ramsor, hets, hat, kärlek och passion i en enda mentalt galen blandning. Precis som ett derby SKALL vara fröken Jan Majlard. Okej att första halvlek var usel, men det kompenserades med råge och extra allt i den andra halvleken då AIK och Norra Stå gick för knock. Och vilken knock out det blev…

När Bang Bangura dundrade in 2 – 0 och Järnkaninen som hängde i en snara på Norra Stå tappade huvudet så var jag så nära himlen man kan komma. Vi snackar om ett crescendo som sedan fulländades i total orgasm i och med att Celso Borges satte 3 – 0. Ett resultat som för alltid är hugget i sten. Ett resultat som för alltid kommer att stå i historieböckerna. Ett resultat som gör att jag kan börja förlika mig med det faktum att det aldrig mer kommer kommer att spelas ett derby på Råsunda. Spelarna gjorde vad de skulle och vi supportrar gjorde vad vi skulle. Vi avslutade med kaos, vi avslutade med sång, vi avslutade med bengaler… vi avslutade med stil och klass. Tillsammans är vi AIK, och tillsammans besegrade vi kackerlackorna från Östermalm.

Men bäst av allt var nog ändå hängningen av Järnkaninen. Vi snackar om grädden på moset, vi snackar om den berömda pricken över i:et.

Såg ju matchen på Östra Öfvre Sektion 105 tillsammans med Klabbe. Runt oss satt så gott som bara en massa defekta djurgårdare med en dryg attityd. Varför berättar jag detta ? Jo, för att Ni ska förstå effekten av när Järnkaninen plötsligt hänger i en snara på Norra Stå. Tystnaden, chocken och blicken i alla gårdares ögon. PRICELESS !!!

Jag vill lyfta på hatten för Er som arrangerade denna aktion av absolut högsta symbolvärde. Snett nedanför mig och Klabbe satt två brudar (gårdare) som var nära till tårar när Järnkaninens huvud lossnade. Har aldrig skrattat så mycket på ett derby. Brutalt skön humor !!!

Nu kanske det finns några där ute som tycker att jag är en hemsk människa. Well, Ni får tycka vad Ni vill… jag kommer att gå på moln länge. Jag kommer att njuta av detta avslutningsderby och jag kommer att minnas tillbaka så länge som mitt AIK-hjärta slår. Jag vill tacka ALLA AIK:are, från spelarna nere på gräset till alla julgranar, ultras och vad ni vill-supportrar på Norra Stå, Östra och Västra som såg till att vi alla fick uppleva… Det fulländade derbyt !!!

Avslutningsvis så vill jag rekommendera Er att läsa Erik Nivas underbara krönika angående den unika kultur som bara vi supportrar kan skapa. Det kan vara på gränsen ibland, men som Erik Niva skriver… ”Supporterkulturen har gjort så oändligt mycket mer nytta än skada.” Och det fick vi bevisat ännu en gång, Hemma På Råsunda !!!

Bara hoppas att beslutsfattarna inom ishockeyn kan ta till sig Erik Nivas synsätt, då skall Ni få se på ett välfyllt Hovet som kokar en gång i veckan. Nu blev det visst lite ishockey ändå här på slutet, men det kan Ni nog leva med. FORZA AIK !!!

Annonser

%d bloggare gillar detta: