Det började faktiskt bra… Med Spånga IP inom synhåll och 5 minuter kvar till matchstart så konstaterade jag och Klabbe att man sprängt, grävt eller i alla fall på något sätt fått bort den bro som förbinder Tenstaghettot med civilisationen i Spånga.
Absolut inget fel i att man eliminerat bron förutom att det innebar att vi fick åka hela vägen tillbaka till Rissne och göra ett nytt försök i att nå Spånga IP. Denna lilla bonusfärd innebar att vi missade djurgårdens ledningsmål men det var ingenting som vi precis var ledsna över.
Istället kunde vi glädja oss ordentligt eftersom AIK kvitterade till 1 – 1 bara minuten efter att vi tagit oss in på läktaren. Stort jubel bland de 244 betalande åskådarna. Vid närmare eftertanke så var nog jublet störst hos de icke betalande åskådarna.
Kan lugnt påstå att det var fler än 244 åskådare på plats.
Well, well…
Sedan vet jag inte vad som hände… men någonting havererade, någonting gick sönder och matchen blev en vidrig form av offentlig avrättning där man maktlöst bara kunde se på. Även om det bara stod 4 – 1 till aporna vid halvtid så såg man inga tendenser till att AIK skulle kunna hota djurgården. AIK drog på sig den ena onödiga utvisningen efter den andra och som mest (eller heter det minst?) så spelade AIK med tre man färre än babianerna. Och vad resulterade det i ?!?!
Jo, 4 – 1 blev 5 – 1 som blev 6 – 1 som blev 7 – 1 och så vidare…
RIDÅ, Fukushima och Kicki Danielsson på ett dansgolv.
När babianerna skickade in 9 – 2 så noterade undertecknad och Klabbe att AIK:s lagledare fått nog. På andra sidan planen kunde man se en extremt upprörd lagledare lämna matchen med stormsteg.
Efter 5 sekunders rådslag så kom jag och Klabbe överens om att hålla ett spontant ”kvartssamtal” med denna upprörda lagledare.
#FAIL
Det var ingen bra idé, eller det beror på hur man ser det. Det så kallade kvartssamtalet resulterade enbart i att vi lämnade Spånga IP tillsammans med och i sympati för den upprörda lagledaren som hade en och annan åsikt om AIK:s agerande ute på isen och på bänken.
Väl tillbaka på den södra sidan av huvudstan så påbörjade undertecknad en bearbetning av det elände som man precis varit med om. Inte blev det bättre av att man mitt under denna smärtsamma process fick reda på att bandyderbyt slutat 12 – 4 till djurgården.
För er som vill läsa det extremt korta matchreferatet på AIK Bandys hemsida, Ni kan med fördel klicka HÄR.
Fulländad bedrövelse…
Det heter ju att efter regn så kommer solsken. Well, nog fick vi allt solsken på Spånga IP på annandagen men vi fick även en avrättning på köpet. Nu är frågan hur AIK Bandy kommer hämta sig efter detta veritabla fiasko. Jag har svårt att se att det kan bli värre, men med AIK generellt så har man ju lärt sig att det ALLTID kan bli värre…
…AIK:s damhockeylag exkluderat.
Nåväl, nästa bandyderby är på trettondagen och jag hoppas, hoppas och HOPPAS att AIK Bandy tar en gruvlig revansch på skansens IF.
Matchen går på Bergshamra IP och börjar 13:00.
Det finns bara en sak.
REVANSCH !!!

Publicerat av PROZAC 


